Vem betalar för vad och varför?

BonoVäldigt många lägger ut sin musik gratis på internet. Jag har gjort det själv, likt oräkneliga andra amatörer som knappast någon skulle betala för att lyssna på. Frågan om musikens värde och vem som betalar för vad ställs emellertid på sin spets, när ett av världens mest framgångsrika band i princip skickar ut sitt senaste album som skräppost.

I det här fallet är det Apple som betalar U2 för förmånen att få sprida albumet Songs of Innocence gratis till 500 miljoner Itunes-användare. En gåva brukar vanligtvis uppfattas som en vänlig gest. Men Apples gratistilltag har mött mycket kritik. I Washington Post jämför Cris Richards med såväl Ikea-katalogen som sjukdomsalstrande bakterier:

”På tisdagseftermiddagen låg U2:s nya album där och väntade på mig. Likt en Ikea-katalog. Eller en kallelse till rätten. Eller streptokocker. Den senaste oundvikliga obehagligheten för var och en som valt att delta i vårt stora digitala samhälle – mer specifikt för de 500 miljoner människor som använder Itunes på den här planeten.”

I tidskriften Jacobin ifrågasätter Alexander Billet själva gratiskonceptet:

”Som i all reklam, finns det element av bedrägeri i Apples annons för U2:s nyligen utgivna Songs of Innocence. Det mest uppenbara är avslutningsfrasen ”nu fritt på Itunes”. Med tanke på att albumet levererades – utan tillstånd – till de digitala biblioteken hos över 500 miljoner Itunes-användare, är det missledande att antyda någon form av valfrihet i sammanhanget. En mer passande lydelse kunde vara ”ditt, vare sig du vill ha det eller inte”.

Kommentarer är avstängda