Monopolsamhället hotar välfärd och demokrati

Bild av Danilo Rizzuti, FreeDigitalPhotos.net

Bild av Danilo Rizzuti, FreeDigitalPhotos.net

Hur kommer det sig att statliga monopol oftast betraktas som något negativt, medan privata monopol sällan tycks utgöra problem? Tidskriften Salon har en lång intervju med Barry C. Lynn, författare till boken Cornered: The New Monopoly Capitalism and the Economics of Destruction, om hur marknaden på de flesta områden domineras av ett fåtal giganter och varför det är dåligt för oss alla:

”Så gott som varje del av ekonomin domineras av några få jättar, ibland ett ensamt härskande företag. Och det innebär enorma risker, ekonomiskt och politiskt, för tillväxten, kvaliteten på våra jobb och själva demokratin.”

Ta till exempel ett område som glasögon. Till synes råder konkurrens mellan massor av fabrikat och kedjor. Men det spelar ingen roll om det står Ray-Ban, Persol, Oakley, Giorgio Armani, Burberry, Stella McCartney, Versace, Vogue, Miu Miu, Tory Burch, Donna Karan eller något mindre exklusivt på bågarna. Det italienska företaget Luxottica tillverkar allihop.

Bakom illusionen av konkurrens, står tio storföretag bakom det mesta på butikshyllorna.

”Priset vi betalar är vår demokrati och frihet,” menar Barry C. Lynn. ”Det verkliga problemet med Wal-Mart är inte att varuhuskedjan suger livet ur småstäderna, utan att familjen Walton nu kontrollerar en lika stor förmögenhet som 41,5 procent av USA:s befolkning. En familj äger lika mycket som 130 miljoner amerikaner tillsammans. Vem kommer politikerna i kongressen att lyssna på?”

Intressant nog har USA stränga lagar mot monopol på marknaden, lagar som går tillbaka till 1890 och ännu längre. I början av 1980-taket ändrade Reagan-administrationen tillämpningen, med nya riktlinjer för hur lagen skulle tolkas, men The Sherman Antitrust Act från 1890 gäller fortfarande, trots att den numera tycks tandlös.

DO

 

 

Kommentarer är avstängda